Italian High Renaissance Painter, ca.1510-1592 Jacopo Bassano (also known as Jacopo da Ponte, c. 1515 - 13 February 1592) was an Italian painter who was born and died in Bassano del Grappa near Venice, from which he adopted the name. His father Francesco Bassano the Elder was a "peasant artist" and Jacopo adopted some of his style as he created religious paintings with novel features including animals, farmhouses, and landscapes. He trained initially with his father, Francesco da Ponte the Elder, then in the studio of Bonifacio Veneziano. His mature style, however, followed the example of Titian. Having worked in Venice and other Italian towns, he established a workshop in Bassano with his four sons: Francesco the Younger (1549?C1592), Girolamo (1566?C1621), Giovanni Battista (1553?C1613), and Leandro (1557?C1622). They shared his style, and some works are difficult to attribute precisely.  Related Paintings of BASSANO, Jacopo :. | Adoration of the Shepherds ss | The Way to Calvary ww | Le Christ descendu de la Croix | The Three Magi ww | Supper at Emmaus |
Related Artists:
BERCHEM, Nicolaes
Dutch Baroque Era Painter, 1620-1683 Nicolaes Pieterszoon Berchem (1 October 1620 - 18 February 1683) was a highly esteemed and prolific Dutch painter of pastoral landscapes, populated with mythological or biblical figures, but also of a number allegories and genre pieces. Born in Haarlem, he received instruction from his father Pieter Claesz, and from the painters Jan van Goyen, Jan Wils and Claes Cornelisz. Moeyaert. (It is not known why he called himself Berchem or Berighem, and other variants). For some time it was supposed Berchem traveled to Italy with a fellow painter Jan Baptist Weenix, whom he called his cousin. In 1645 he became a member of the Dutch reformed church and married the year after. Being a widower he married the daughter of Jan Wils. Around 1650 he did travel to Westphalia with Jacob van Ruisdael. May be Berchem went to Italy after this trip and before he moved to Amsterdam. Around 1660 he worked for the engraver Jan de Visscher designing an atlas. In 1670 he moved back to Haarlem, but Berchem died in Amsterdam in 1683. His paintings, of which he produced an immense number, (Hofstede de Groot claimed around 850, although many are misattributed), were in great demand, as were his 80 etchings and 500 drawings. His landscapes, painted in the Italian style of idealized rural scenes, with hills, mountains, cliffs and trees in a golden dawn are sought after. Berchem also painted inspired and attractive human and animal figures in works of other artists, like Allaert van Everdingen, Jan Hackaert, Gerrit Dou, Meindert Hobbema and Willem Schellinks. The French Rococo painter Jean-Baptiste Pillement was influenced by his works.
Pierre Laprade
painted Femme accoudee in 1920
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.